Idag är det ett år och två dagar sen min dotter gick hemifrån. Kan inte förstå att jag överlevt så lång tid. Hela mitt liv är totalt förändrat nu. Saker som förut ansågs så viktiga har helt förlorat sin betydelse. Mina tankar över livet och döden har gått in i ett annat spår för inget är ju som förut längre och kommer heller aldrig att bli det. Jag är inte den jag var förut, en annan version av mej har tagit över nu och jag tror inte att jag nånsin kommer att hitta tillbaks till den jag var. Har så svårt att tro att jag kan leva resten av mitt liv utan min dotter. Åren kommer att gå och jag kommer att finnas kvar men kallas det egentligen "att leva" när jag bara existerar? För det är så det är, jag lever men är inte levande längre. Alla dagar är likadana. Bilden av min dotter sitter etsad i mitt huvud och med en olidlig smärta i mitt hjärta kämpar jag mej framåt dag för dag. Tar ofta tupplurar för att orka med dagarna, sover bort några timmar för att slippa ha ångest för en stund. Hennes skratt ekar inom mej, jag hör det fortfarande så klart och tydligt och det känns så fruktansvärt att hon aldrig mer kommer att skratta på riktigt. Att hon inte en enda sekund till får njuta av sitt liv för hon älskade verkligen att leva.

  Det var ett helt år sen jag skrev här nu. Tiden går så fort, den rusar liksom fram samtidigt som den i stort sett står helt still. Jag mår lite bättre nu. Har ätit antidepressiv medicin sen förra sommaren och jag är så tacksam för att läkaren öve...

Nu var det länge sen jag skrev här. Har så svårt att sätta ord på mina känslor nu, mina tankar går som ett virrvarr inom mej och allt som kommer ut är ett kaos av ofullständiga meningar som liksom drunknar i min sorg. Jul och nyår har för län...

   Under sängen i ditt rumligger min gitarrsom jag hade tänkt ge dejmen aldrig hann. Den ligger så ensamoch väntar på dejpå att du ska ta den i famnenoch spela för mejså att dom vackra tonersom du fick framnär du smekte dess strängarmed lekand...

  I want to fly awayand leave this pain behindand when I reach the starsthen maybe I will finda place where there's no tearsjust joyful yearswith you   A place with flowering meadowsno darkness, no shadowswith soothing streamsand fulfilling ...