Har mått så dåligt den sista tiden, har liksom sjunkit så djupt ner i mitt mörker så jag antar att jag befinner mej så långt ner det bara går nu. Nånting har hänt med mej sen ett års dan passerade. Jag har gått in i ett nytt stadium av sorgen där allt är totalt nattsvart. Nu först kan jag säga att jag till 95 % förstår att hon är borta för alltid. Först nu låter min hjärna mej få det meddelandet, att allt verkligen är över för min dotters del och att det nu är dags att jag sakta börjar acceptera det. För mycket känslor har kommit på en gång nu, allt har liksom vräkts över mej med en sån kraft så att det känts som om det inte finns en chans att jag ska kunna ha en morgondag. Jag har inga mål, inga drömmar, inga önskningar. Allt min kraft har tagit slut och jag sitter för mej själv längst ner på botten av denna förvridna värld som nu är min.

Denna låt handlar om vart jag befinner mej i livet nu. Som om jag i total ensamhet vandrar omkring i en skuggvärld utan att veta vem jag är, vart jag hör hemma eller vart jag är på väg.

Är klar med den andra låten som jag gjort för min dotter. Försökte göra denna lite gladare genom att tänka på den hon var men sorgen tar över när jag skapar musik för henne så det går bara inte. Kanske blir det annorlunda i framtiden.

Jag kan inte förstå att jag överlevt ett helt år utan henne. Hur är det ens möjligt? Mina tankar har inte förändrats för jag kan fortfarande

inte förstå att hon aldrig mer kommer hem. Det blir kanske så när man älskar någon så innerligt.

Jag drömde i natt att jag vandrade på en stig i en lövskog. Plötsligt öppnar sej skogen och en ganska stor glänta blir synlig. Innanför öppningen står min dotter och tar emot mej. Hon är klädd i en vit klänning med spets nertill och hennes hår är blont igen och böljar ner till hennes midja. I gläntan finns små stugor i en cirkel och denna by är omgiven av lövträd. Alla kvinnor är klädda i ljusa, lätta sommarklänningar eller i kjol och blus och alla män har ljusa byxor och skjortor.. Min dotter visar mej runt i byn och genom hennes tankar får jag reda på att detta är hennes hem nu. Jag förstår också att jag bara är en välkommen besökare. Solen skiner genom träden, fåglarna kvittrar och överallt finns det barn som leker. En vacker musik spelas medans jag vandrar omkring i denna harmoni som både människor och natur avger. Den känsla som omger mej är så underbar, så fullkomlig och så fylld av kärlek. Min dotter talar om för mej genom sina tankar att hennes liv är underbart, att det inte finns några bekymmer i hennes värld längre och jag ser i hennes ögon att hon är så lycklig nu.

Denna dröm var helt enkelt underbar. Kanske är det så hon har det nu. Jag önskar verkligen det för i såna fall vet jag att hon har det bra.

Denna låt gjorde jag med min mamma, min pappa och min dotter i tankarna.

Får ur mej så mycket när jag gör musik. Tankar och känslor styr vilka toner som ska komma när jag skapar så denna låt är ganska tung och dyster för den handlar ju om sorg.

Att förlora sina nära och kära måste ju vara det smärtsammaste en människa tvingas gå igenom. Att sen orka fortsätta att leva sitt liv när solen kanske för alltid gått i moln.