Denna månad blir så svår att klara. Två födelsedagar är på väg, min dotters bästa väns och min födelsedag, mors dag och pingst infinner sej under samma helg och det sista som sker denna månad är att min dotter har namnsdag.

Solen skiner om dagarna nu men inom mej rasar det värsta oväder. Denna känslomässiga storm som omger mej vill inte ens ta en paus så jag har inget annat val än att acceptera att jag nu befinner mej i en virvel av kaos. Kanske är det så här mitt liv kommer att vara nu. Kanske tårarna kommer att rinna för evigt medans jag i tankarna sörjer det som förlorats och det som aldrig blev. Det enda ljus som finns i mitt liv är min son, min underbara, älskade son. Det är för hans skull jag fortfarande kämpar, för hans skull jag helt enkelt måste klara detta. Allt är för honom nu.