Jag har undrat och frågat varför blev det så här,

ditt rum står så tomt för du finns inte där.

Jag blir chockad var gång jag öppnar din dörr,
förväntar mej att se dej som jag gjorde förr

så när du inte finns där blir sorgen så svår,
tårarna rinner och dagarna går

Jag glömmer ibland att du inte finns,
jag börjar att ropa när jag plötsligt minns

det hemska som hänt, att du inte finns kvar,
jag kan ropa och ropa men jag får inget svar.

Din röst den har tystnat, din sång likaså
men din doft ligger kvar som ett minne ändå

av den vackraste flicka som jag nånsin sett
min dotter, min ängel, min fina Jeanette

Var till Minneslunden på midsommarafton och tände ljus och lämnade blommor.

Hade gråtit hela dan innan jag åkte dit, hon skulle ju fyllt 24 år den dagen, så när jag väl kom dit kände jag mej alldeles tom inombords. Stirrade på kullen och kunde fortfarande inte förstå att det är där hon befinner sej nu och inte hemma hos mej. Jag pratar med henne när jag är där, kan inte låta bli för det är så mycket jag vill säga henne, så mycket jag liksom inte hann med så jag gör det nu istället. Antagligen är det bättre än att bära allt inom sej, för mej är det nog så i alla fall, så jag pratar med kullen varje gång jag är där.

Har gått med i en förening för föräldrar som förlorat ett barn. Alla medlemmar, inklusive dom som leder föreningen, vet precis hur jag har det nu för vi befinner oss ju i samma situation. Det känns väldigt skönt att kunna prata med andra som förstår denna sorg för jag tror inte att det går att sätta sej in i vilken smärta det här innebär om man själv inte upplevt den. Enligt dom kommer jag en dag att kunna tänka på min dotter utan att gråta men det kan ta många, många år. Jag hoppas att dom har rätt för denna sorg är så tung och svår att bära.

Den 22 juni 1988 kl. 18.20 föddes du mitt älskade barn. En skrynklig liten flicka som genast fann sin väg in i mitt hjärta. Mina minnen med dej är så många. Minnen av en liten tjej som älskade vatten så mycket så att du knappt kunde vänta på att få på dej badkläder innan du befann dej i vattnet. Hur du genast simmade ut på djupt vatten, helt utan rädsla för de faror som fanns när du inte kunde nå botten. Hur vi lekte kurragömma i skogen, grillade korv över öppen eld och hur dagen avslutades med att vi plockade kottar som vi hemma sen omvandlade till olika djur när vi satte tandpetare som ben på dom. Hur du ibland brukade väcka mej om mornarna när du kom in till mej med en penna och korken till ett lypsyl. Korken satte du på mitt finger och sen ritade du ögon och en mun och efter det började leken där du och min fingergubbe hade en lång konversation om allt och ingenting. Minnen av kvällar med sagoläsning då jag använde olika röster till alla dom figurer som ingick i boken och hur du skrattade då jag pep som en råtta eller mullrade som en åskgubbe.

När du sen blivit vuxen förändrades vårt förhållande. Vi var inte längre bara mor och dotter utan vi blev också bästa vänner. Jag var så stolt över dej gumman, så stolt över den person du utvecklats till. Jag glömmer aldrig värmen i dina ögon, din ödmjukhet och den vilja du hade av att finnas till för andra.Din positiva syn på livet och det lugn du utstrålade.Hur vi brukade munhuggas skämtsamt med varann tills vi båda skrattade.

Du delade med dej av ditt intresse för det japanska språket och trots att jag själv inte förstod något av det så hade du en förmåga att få mej intresserad och nyfiken. Du spelade ofta Sims 3 där du byggde japanska hus, du spelade World of Warcraft, Assassins Creed eller Guild Wars och stunderna är många då jag sitter bredvid dej när du spelar och hur du med brinnande intresse berättar vad spelet handlar om. Du älskade att läsa böcker, allrahelst böcker skrivna av Terry Pratchett, J.R.R Tolkien och Christopher Paolini. Du började samla på mangaböcker i samma stund som du börjat titta på japansk anime och jag kan fortfarande höra skrattet från ditt rum när du njuter av den senaste episoden av exempelvis Bleach eller Naruto.

Den sista tiden av ditt liv spelade vi ofta kort eller spel på kvällarna medans vi hade långa pratstunder om musik, film eller planer och drömmar för framtiden. Jag köpte en gitarr en dag och det gick bara nån dag innan du plockade fram den och lärde dej själv att spela. Du spelade ofta Michael Jacksons "We are the world" och den sista låten du spelade för mej var en japansk låt du hört i nån av dom anime du tittat på. Den låten var så vacker och jag önskar så att jag hade hunnit fråga dej vad den hette så att jag hade kunnat leta upp den för att få höra den igen.

Idag skulle du ha fyllt 24 år min älskling. Dagen hade firats med jordgubbstårta eller med jordgubbar och glass för det var så du alltid ville ha det. Mina minnen med dej är så värdefulla. Så fyllda av värme, kärlek och skratt och jag är så tacksam att jag fick chansen att ha dej i mitt liv. Jag bär dej med mej vart jag än går och vart jag än befinner mej här i livet. Du lever i mina minnen Nettan, du finns i mitt hjärta för alltid.

Grattis på födelsedagen gumman!
Jag älskar dej!
mamma