Har idag satt upp min dotters planscher på hennes väggar igen. Tog ju ner dom för några månader sen, i en stund av total förtvivlan, men har sen dess haft en gnagande känsla av att jag måste sätta upp dom igen. Nu är det gjort och det känns helt rätt. Ska inte ta bort nånting från hennes rum förräns jag känner att jag är helt redo men jag vet inte om den dan nånsin kommer att infinna sej.

Årsdagen är på väg, det är bara en vecka dit nu och jag vet inte hur jag ska klara av att ta mej igenom den. Funderar på att åka till Minneslunden igen men jag vet inte om jag har ork till det. Vet inte om jag klarar av att stå och stirra på kullen och tänka att det är ett helt år sen hon gick hemifrån. Bara tanken på att det var så länge sen jag såg henne är ju så smärtsam, så fruktansvärt smärtsam så jag bestämmer mej först när den dan kommer. Tiden har gått så fort samtidigt som det känns som om den stått still för minnet av hennes sista dag är fortfarande helt färsk i mitt minne. Väntar fortfarande på att hon ska komma hem, kan inte styra över det själv för det är bara så det är även om jag vet att det är en omöjlighet. Att det aldrig nånsin kommer att ske.

Pratar ofta med dom andra föräldrarna som förlorat ett barn och det hjälper mej otroligt mycket. Vi stöttar varann vilket sker helt naturligt eftersom vi alla vet hur den andra känner. Tack och lov att jag hittade dit för jag behöver dom verkligen och kanske behöver dom också mej.

  Det var ett helt år sen jag skrev här nu. Tiden går så fort, den rusar liksom fram samtidigt som den i stort sett står helt still. Jag mår lite bättre nu. Har ätit antidepressiv medicin sen förra sommaren och jag är så tacksam för att läkaren öve...

Nu var det länge sen jag skrev här. Har så svårt att sätta ord på mina känslor nu, mina tankar går som ett virrvarr inom mej och allt som kommer ut är ett kaos av ofullständiga meningar som liksom drunknar i min sorg. Jul och nyår har för län...

   Under sängen i ditt rumligger min gitarrsom jag hade tänkt ge dejmen aldrig hann. Den ligger så ensamoch väntar på dejpå att du ska ta den i famnenoch spela för mejså att dom vackra tonersom du fick framnär du smekte dess strängarmed lekand...

  I want to fly awayand leave this pain behindand when I reach the starsthen maybe I will finda place where there's no tearsjust joyful yearswith you   A place with flowering meadowsno darkness, no shadowswith soothing streamsand fulfilling ...