När jag stod i duschen igår så började vattnet stiga i golvbrunnen så jag satte igång och rensade. Det jag fick upp var en stor klump av svart hår. Med tårarna rinnande står jag där med min dotters svarta hår i handen. I den sekund då jag ser hennes hår försvinna ner i toaletten så ångrar jag mej. Jag önskar så att jag hade rengjort håret istället så att jag hade haft kvar en lock från henne men nu är det försent. Allt är försent.

Årsdagen närmar sej, nu är det bara några veckor kvar dit och jag känner hur sorgen går in i ett nytt skede nu. Nånting händer automatiskt med en när en speciell dag är på väg. Det mörker jag befunnit mej i sen hon försvann har djupnat ännu mer. Meningslösheten är så total nu så det är så svårt att klara av att ta sej fram till nästa dag. Smärtan inom mej är en del av mitt liv nu, den största delen av mitt liv för den tar över allt annat. Med frätande ångest och sorg inom mej kämpar jag mej framåt för hur smärtsamt det än är så kan jag inte ge upp. Mitt inre skriker efter henne, vill komma till henne, vill ge upp nu på en gång, men den utvägen finns helt enkelt inte. Jag vet att hon vill att jag ska kämpa, att hon vill att jag en dag kommer ut på andra sidan av denna sorg som en helare människa än den jag är idag. Men det är svårt att tro att det här nånsin kommer att förändras, att jag en dag kommer att kunna tänka och känna att jag kan leva utan henne. Allt är så fruktansvärt mörkt runt omkring mej nu, allt ljus har för länge sedan slocknat och jag har ingen aning om hur jag nånsin ska kunna förändra det.

  Det var ett helt år sen jag skrev här nu. Tiden går så fort, den rusar liksom fram samtidigt som den i stort sett står helt still. Jag mår lite bättre nu. Har ätit antidepressiv medicin sen förra sommaren och jag är så tacksam för att läkaren öve...

Nu var det länge sen jag skrev här. Har så svårt att sätta ord på mina känslor nu, mina tankar går som ett virrvarr inom mej och allt som kommer ut är ett kaos av ofullständiga meningar som liksom drunknar i min sorg. Jul och nyår har för län...

   Under sängen i ditt rumligger min gitarrsom jag hade tänkt ge dejmen aldrig hann. Den ligger så ensamoch väntar på dejpå att du ska ta den i famnenoch spela för mejså att dom vackra tonersom du fick framnär du smekte dess strängarmed lekand...

  I want to fly awayand leave this pain behindand when I reach the starsthen maybe I will finda place where there's no tearsjust joyful yearswith you   A place with flowering meadowsno darkness, no shadowswith soothing streamsand fulfilling ...