Idag är det sex månader sen jag förlorade min dotter.

Varje dag är en kamp för att klara av smärtan som äter upp mej inifrån och jag är förvånad över att jag fortfarande lever. Att jag inte gett upp och gett efter för dom tankar som ofta kommer över mej. Tanken att jag vill komma till henne, att jag inte orkar leva längre när hon inte finns här hos mej. För sanningen är att jag inte klarar det här. Känner mej helt slut psykiskt, som om den sista droppen av liv runnit ur mej och jag vet inte hur jag nånsin ska kunna få livslusten tillbaks.

Hon hade så många drömmar min dotter, så mycket hon ville göra i livet och det gör så ont i mej att hon inte fick chansen att förverkliga sina drömmar. Hon hade planer på att börja plugga japanska, hade redan kommit en bra bit på väg när det gällde tal och skrift och detta ville hon utveckla. Hon drömde om att få flytta hemifrån, skaffa sej ett piano och en svart katt. Hon höll på och skrev två böcker på engelska, hon skrev dikter och det var också något hon funderade att satsa på. Hon älskade att skriva och hade verkligen en talang för det så kanske hade hon kunnat göra något av det yrkesmässigt. Det är så smärtsamt att allt är över, att hon inte fick leva det liv som hon älskade så mycket. Allt är försent nu och jag har så svårt att acceptera det.

Jag älskar dej gumman! Du finns ständigt i mina tankar.

  Det var ett helt år sen jag skrev här nu. Tiden går så fort, den rusar liksom fram samtidigt som den i stort sett står helt still. Jag mår lite bättre nu. Har ätit antidepressiv medicin sen förra sommaren och jag är så tacksam för att läkaren öve...

Nu var det länge sen jag skrev här. Har så svårt att sätta ord på mina känslor nu, mina tankar går som ett virrvarr inom mej och allt som kommer ut är ett kaos av ofullständiga meningar som liksom drunknar i min sorg. Jul och nyår har för län...

   Under sängen i ditt rumligger min gitarrsom jag hade tänkt ge dejmen aldrig hann. Den ligger så ensamoch väntar på dejpå att du ska ta den i famnenoch spela för mejså att dom vackra tonersom du fick framnär du smekte dess strängarmed lekand...

  I want to fly awayand leave this pain behindand when I reach the starsthen maybe I will finda place where there's no tearsjust joyful yearswith you   A place with flowering meadowsno darkness, no shadowswith soothing streamsand fulfilling ...