Idag är det fem månader sen min dotter gick bort. 153 dagar av sorg, tårar och ett obeskrivligt lidande. Jag har gråtit varenda dag, ibland hela dagarna med endast kortare uppehåll innan allt börjat om på nytt. Har tillbringat julen helt ensam, valde att ha det så. Stänger in mina känslor när jag umgås med andra, lägger liksom ett lock på sorgen vilket gör att allt bara rasar över mej med dubbel styrka när jag sen blir ensam igen. Har inte pyntat något, inte ätit någon julmat för jag klarar helt enkelt inte av att fira att det är jul nu. Min dotter älskade julen. Att pynta granen, göra julgodis och allt annat som hör till så det har varit så smärtsamt att inte ha henne här nu. Att inte få se hennes ögon glittra av lycka av alla tända ljus som fyllde vårt hem förut. Jag saknar henne så enormt mycket, längtar hela tiden efter att få se henne igen, få höra hennes röst, hennes skratt och allt det som var så underbart med henne. Hon fattas mej, hon fattas mej så mycket så att jag går under utan henne. Nu är julen tack och lov snart över men nyår är istället på väg och då blir det samma sak igen. Ett kämpande för att ta mej igenom denna dag som andra firar men som för mej bara innebär ännu mer smärta och sorg.

  Det var ett helt år sen jag skrev här nu. Tiden går så fort, den rusar liksom fram samtidigt som den i stort sett står helt still. Jag mår lite bättre nu. Har ätit antidepressiv medicin sen förra sommaren och jag är så tacksam för att läkaren öve...

Nu var det länge sen jag skrev här. Har så svårt att sätta ord på mina känslor nu, mina tankar går som ett virrvarr inom mej och allt som kommer ut är ett kaos av ofullständiga meningar som liksom drunknar i min sorg. Jul och nyår har för län...

   Under sängen i ditt rumligger min gitarrsom jag hade tänkt ge dejmen aldrig hann. Den ligger så ensamoch väntar på dejpå att du ska ta den i famnenoch spela för mejså att dom vackra tonersom du fick framnär du smekte dess strängarmed lekand...

  I want to fly awayand leave this pain behindand when I reach the starsthen maybe I will finda place where there's no tearsjust joyful yearswith you   A place with flowering meadowsno darkness, no shadowswith soothing streamsand fulfilling ...