Gick för några dagar sen in i min dotters rum för att vattna hennes blommor och när jag kommer fram till hennes databord så slog en parfymdoft emot mej som om någon nyss varit där. Det var bara runt hennes dator som doften fanns och det finns ingen logisk förklaring till detta för det finns inget i hennes rum som kan dofta parfym. Detta har gjort så att jag ännu mer funderar på om det ändå finns något efter att vi lämnat detta liv. Kanske hon finns här hemma ibland, kanske hon besöker sitt rum och vårt hem då och då. Jag vet inte riktigt vad jag tror på när det gäller sånt men tanken på att det kanske aldrig helt tar slut finns ju hos mej nu.

Vaknade igår med min dotter sjungande i mitt huvud. Hon var kanske sex år och sitter på golvet i vårt hem och sjunger "Var bor du lilla råtta". Hon sjunger och sjunger trots att det blivit en ny dag nu och hur jag än försöker så kan jag inte bli av med det.

Vaknade i morse igen med en sån enorm sorg inom mej för mardrömmen startar ju på nytt varje gång jag vaknar. Kräktes igen som om magen vänder ut och in på sej för att försöka bli av med lite av smärtan, som om det blir för mycket sorg till slut så att det svämmar över. Har tappat all ork och energi. Livslusten är som bortblåst och jag vet inte hur jag ska kunna få tillbaks den. Snart är det ett nytt år och jag vet inte hur jag ska kunna klara av att ett nytt år startar utan att min dotter finns i mitt liv. Raketer kommer att avfyras trots att hon inte finns här längre och jag vet att jag kommer att storgråta mej igenom nyårsafton. Förra året stod hon och jag tillsammans och tittade på raketerna och livet var underbart. Denna gång blir så smärtsam. Mitt hjärta har slitits ur kroppen på mej så jag vet inte hur jag ska kunna överleva den kvällen och det nya året som sen kommer. Mitt mardrömsliv har precis bara börjat.

  Det var ett helt år sen jag skrev här nu. Tiden går så fort, den rusar liksom fram samtidigt som den i stort sett står helt still. Jag mår lite bättre nu. Har ätit antidepressiv medicin sen förra sommaren och jag är så tacksam för att läkaren öve...

Nu var det länge sen jag skrev här. Har så svårt att sätta ord på mina känslor nu, mina tankar går som ett virrvarr inom mej och allt som kommer ut är ett kaos av ofullständiga meningar som liksom drunknar i min sorg. Jul och nyår har för län...

   Under sängen i ditt rumligger min gitarrsom jag hade tänkt ge dejmen aldrig hann. Den ligger så ensamoch väntar på dejpå att du ska ta den i famnenoch spela för mejså att dom vackra tonersom du fick framnär du smekte dess strängarmed lekand...

  I want to fly awayand leave this pain behindand when I reach the starsthen maybe I will finda place where there's no tearsjust joyful yearswith you   A place with flowering meadowsno darkness, no shadowswith soothing streamsand fulfilling ...