Drömmer ofta om henne nu. I mina drömmar lever hon fortfarande och allt är som det brukade vara. Det skulle ju kunna vara en tröst att jag åtminstone får se henne igen i mina drömmar men istället så blir sorgen outhärdlig när jag sen vaknar. Jag gråter och är helt förtvivlad innan jag kliver ur sängen och detta är starten på nästan alla dagar.

Klockorna tickar så högt nu. Alla dessa små ljud som jag förut knappt la märke till hörs nu som ett ekande i mina tysta rum. Förväntar mej att se henne hela tiden men det enda som väntar mej vilket rum jag än går in i nu är tomhet och en overklig och ofattbar förlust. Klarar knappt av hennes rum längre för där inne står hennes säng fortfarande redo för henne att krypa ner i. Klarar inte av att se den längre samtidigt som jag inte kan ta bort den. Vet inte vad jag ska göra med alla hennes saker, tanken på att radera hennes liv från hennes rum är helt omöjlig trots att jag kanske borde packa undan allt för min skull.

Står varje dag i fönstret och tittar ner på stigen genom dungen där hon ofta kom gående. Tycker ibland att jag ser henne där men det är bara mitt minne som spelar mej ett spratt. Hon hade älskat att än en gång få se hur träden skiftat från grönska till dessa vackra höstfärger. Snart kommer dom första snöflingorna att falla och det kommer att göra så ont i mej eftersom hon inte får uppleva det igen. Hon älskade verkligen vintern, älskade att ta en promenad och se julpynt i andras fönster. Älskade när snön föll över hennes axlar och la sej som ett vitt täcke över hennes svarta jacka. Med lycka i ögonen och rosiga kinder kom hon sen hem igen och berättade hur vackert allt var.

Hon förgyllde mitt liv och fyllde mitt hjärta med solsken. Hon spred värme i vårt hem genom att bara finnas till, genom att bara vara den hon var och jag känner mej alldeles trasig utan henne.

Jag längtar efter dej gumman, älskar och saknar dej!

  Det var ett helt år sen jag skrev här nu. Tiden går så fort, den rusar liksom fram samtidigt som den i stort sett står helt still. Jag mår lite bättre nu. Har ätit antidepressiv medicin sen förra sommaren och jag är så tacksam för att läkaren öve...

Nu var det länge sen jag skrev här. Har så svårt att sätta ord på mina känslor nu, mina tankar går som ett virrvarr inom mej och allt som kommer ut är ett kaos av ofullständiga meningar som liksom drunknar i min sorg. Jul och nyår har för län...

   Under sängen i ditt rumligger min gitarrsom jag hade tänkt ge dejmen aldrig hann. Den ligger så ensamoch väntar på dejpå att du ska ta den i famnenoch spela för mejså att dom vackra tonersom du fick framnär du smekte dess strängarmed lekand...

  I want to fly awayand leave this pain behindand when I reach the starsthen maybe I will finda place where there's no tearsjust joyful yearswith you   A place with flowering meadowsno darkness, no shadowswith soothing streamsand fulfilling ...