Den sista bild jag har av min dotter är när hon precis har gått bort och ligger i sjukhussängen. Det sista minnet jag har är när jag håller hennes kalla hand i min, när jag stryker henne över håret och kysser hennes bleka kinder.

Jag tittar ibland på bilden, inte alltför ofta men ibland. Har fortfarande svårt att helt och fullt förstå att hon verkligen är borta. Det känns så overkligt det här och vore det inte för den outhärdliga smärta som jag nu lever med så kanske jag fortfarande hade suttit och väntat på att hon skulle komma hem igen.

Jag ångrar inte att jag gick in till henne på sjukhuset. Trodde först inte att jag skulle klara det men så fort jag såg henne från dörröppningen så drogs jag automatiskt in till henne. Ville inte förlora denna sista stund med henne, denna sista chans att ge henne all min kärlek, denna sista chans att få se min älskade dotter. Det betyder så mycket för mej att jag klarade av det, att jag inte lät smärtan hålla mej tillbaks och hindra mej från att göra det som jag visste att jag verkligen behövde. Jag ville ta farväl. Hur smärtsamt det än var så ville jag vara nära henne, hålla hennes hand en sista gång, se hennes ansikte och säga jag älskar dej Nettan. Så jag gjorde det, jag har detta sista minne av henne och det är jag så tacksam över.

  Det var ett helt år sen jag skrev här nu. Tiden går så fort, den rusar liksom fram samtidigt som den i stort sett står helt still. Jag mår lite bättre nu. Har ätit antidepressiv medicin sen förra sommaren och jag är så tacksam för att läkaren öve...

Nu var det länge sen jag skrev här. Har så svårt att sätta ord på mina känslor nu, mina tankar går som ett virrvarr inom mej och allt som kommer ut är ett kaos av ofullständiga meningar som liksom drunknar i min sorg. Jul och nyår har för län...

   Under sängen i ditt rumligger min gitarrsom jag hade tänkt ge dejmen aldrig hann. Den ligger så ensamoch väntar på dejpå att du ska ta den i famnenoch spela för mejså att dom vackra tonersom du fick framnär du smekte dess strängarmed lekand...

  I want to fly awayand leave this pain behindand when I reach the starsthen maybe I will finda place where there's no tearsjust joyful yearswith you   A place with flowering meadowsno darkness, no shadowswith soothing streamsand fulfilling ...